Vet inte varför jag skrev en sådan sabbad rubrik. Men ja. Detta är kvällen efter kraschen. Kraschen på shocken... Shocken som man fick efter att man kommit hem efter skolan. Men man skall inte prata om gårdagen när jag skall prata om dagen. Jag har inte egentligen gjort någonting. Förutom pluggat till matte-provet imorgon. Pluggat, pluggat och pluggat. Håller till lika nu på att plugga. Jag har tråkigt. Jag kan allt till matten och inget har jag att göra. Förutom att ha tråkigt då, ja. Tuggummit smakar inget längre och jag misstänker att mina tuggummin börjar ta slut. Orkar inte öva mer. Vill inte öva mer. Vill endast lägga ner mig och dö. Känns det som i allafall. Eftersom mitt liv är så upp och ner som det endast kan vara. Fast endel kanske är av annorlunda åsikt om det. Håller på att rolla på två olika sidor. Jag bestämde mig för att jag inte orkar öva längre. Sitter och lyssnar på en av mina nyaste Cd-skivor jag fick i julklapp. Tokio Hotel´s Humanoid på Tyska. Emellan åt känns mitt liv så kompicerat. Jag får göra mycket mer hemma än vad min pappa gör. Som ett exempel. Men ingen bryr sig. Lika lite som om jag betyder någonting för någon enda person i världen.

De låtsas vara mina vänner och bry sig om mig. Men sanningen är att det är tvärtemot. De hatar mig och gör grimaser av avsky när man inte ser. De för rykten som inte är sanna och även om man kommer på dem så inte slutar det. Det fortsätter. De försöker ta livet av en...

Jag vet inte vad det där var för rader ner klottade. Endast någonting jag skrev. Men emellan åt känns det sådär för mig. Problemet är att endel inte förstår det... Men jag är väl en likadan klagoande som alla påstår. Helt säkert. Men jag bryr mig inte. Mitt liv är mitt. Delvis skulle jag aldrig sitta här ifall jag skulle tro att mitt liv är någon annans. Men i allafall. Jag är superglad idag. Nästan. Men det räknas inte. Jag mår helt bra. Nu börjar det bli dags för mig att sova. Vill vara pigg imorgon.

Triddi!

// Riley