Nu sitter jag och pratar i mobilen till lika som jag bloggar. Idag har jag väll tagit livet av mig. Igen. Inte så som ni kanske tror när ni läser det. Jag har dödat mig igen inifrån mig själv. Trott på någonting och sedan visar det sig att det inte är sant. Tårarna flöder som floder som vanligt. Idag när vi hade gymnastik. Eller snarare efter gymnastiken så satt jag i omklädningsrummet och grät. Alla andra av tjejerna i klassen skrattade och var glada. Och när jag gick hem så grät jag. Ingen tröstade mig och jag sitter fortfarande och gråter. Men vem bryr sig om det? Ingen aning. Jag har funderat på att börja skriva en berättelse här på min blogg. Som berättar om hur jag känner mig och sådär. Då kommer den att komma en gång i veckan. En del av den då. Som tur så gråter jag inte lika häftigt nu som då. Jag har lugnat ner mig en aning men när jag började gråta så var det värst. Jag tror att den som försöker gissa hur ofta jag gråter gissar ganska dåligt. Jag har inte gråtit ordentligt sedan min gammel moster dog. Vilket var hemskt. Hon stod mig rätt nära ju. Min berättelse har blivit fyra sidor på papper och två sidor på datan. Och ännu längre ska den bli! Den berättelse som jag sätter up först är en som har blivit upp kommern av en dröm som jag hade för någon vecka sedan. Eller var det några dagar? Jag minns inte riktigt. Men i allafall. Som vanligt så skulle jag vilja skriva längre men jag har inte precis tid...

Triddi!

// Riley

Som vanligt har jag fuffens för mig. Sitter med benen på bordskanten och halv sover. Ställningen började bli obekväm så jag bytte ställning. Nåja, den första var kanske bäst. Nu sitter jag med benen på bordet och datan på knäna. Lite obekvänt men det fungerar. Min mamma kommer vara rasande på mig om hon får veta hur jag sitter OCH hur jag andvänder mitt skrivbord. Inte det bästa sättet men bättre än att göra läxor. Nu kommer jag ihåg att jag borde fortsätta på mig fina lilla berättelse som jag ska ha färdig om *tänker* två dagar ungefär. Är inte helt säker med det. Ich liebe dich! Den meningen sitter fast klistrad i huvudet och väntar på att bli andvänd. Men jag kan inte andvända den. Dessutom så tror alla att jag gilalr någon vilket jag inte gör. De påstår också att min dröm som jag har haft. Jag berättade om den igår. Att den tyder på att jag gillar en. Men jag gör det inte! Och om de läser detta så bryr jag mig inte! Jag tror att det är dags för min ilska att komma ut. Den ilskan som jag har haft inom mig i flera år. Läxorna som jag jorde var tråkiga. Vill aldrig se läxböcker mer. Never! Varför kan man inte bränna upp dem och sedan är det där? Men nej. Man är skolpliktig och plaplapla... Ärligt sagt så orkar jag inte alls med livet längre. Men, jag ska stiga tidigt upp i morgon så jag måste gå och lägga mig.

Triddi!

// Riley

Ja, konstiga drömmar hade jag inatt... Har inget annat att göra så jag skriver om min dröm nu. Jag var lixom i skolan min. Det skulle vara gymnastik timme. Och när vi kom till gymnastiksalen så fanns det rep rån vägg till vägg och från golvet till taket. Nåja GG skulle först och han lyckades fara två meter sedan nuddade han i repet. När det var min tur så klarade jag mig till andra sidan salen och alla kalla mig bäst och sådär. Sedan när man hade bytt till sina vanliga kläder igen och inte gymnastik kläder så hade alla killar redan gått med GG stod och väntade på någon. Och nu har jag bara talat om en oplanerad dröm! Sedan idag senare. På eftermiddagen. Nu talar jag om värklighet. Så hade GG mobil och nycklar försvunnit! Och det kändes som om han klandrade mig i sina tankar för at har farit iväg med dem. Men nepp, hepp. Det var inte jag! Dessutom så kändes det som om han skulle har skickat de där drömamrna till mig med flit för att jag skulle bli orolig elelr något liknande. Men nu vet jag vad drömmen betydde. Min lärare betedde sig så underligt i drömmen. Och han beter sig inte så i verkligheten. Vår gymnastiktimme blev inställd. Vilket jag är glad för. Tänk om man skulle måsta hoppa med skridskor över rep? Jag skulle till och med hellre bryta benet. Annars har det inte hänt någonting. Egentligen. Fick lust för mig att skriva av mig idag. Håller på att skriva en berättelse på min data som utgår från min dröm. Man måste ju minnas sådana saker. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Men ni kommer väll aldrig orka läsa om jag fortsätter att skriva och skriva. Nåja... Jag ska skriva av mig och där med basta! Jag sitter och äter godis. Försöker hindra mina tårar med det. Borde klaga på mamma att jag skulle få mina skidor så fort som möjligt. Iallafall till fredagen. Ska då och skida. Jag älskar att skida. Jag skulle ju kunna skida till skolan varje dag... Och från skolan hem varje dag medan det finns snö. Sedan kan jag börja promenera. Och när vädret är perfekt så kan jag cykla. Okej, skulle blogga mer men måste gå och lägga mig. Och smälta på en massa tråkiga ord medan jag sover!

Triddi!

// Riley

Jahapp! Jag har inte bloggat på länge men vad gör det. Haft fullt upp med skolan. Och idag så meddelar jag alla som läser i min blogg att jag kanske börjar skriva en till tre gånger i veckan. Alltså det netyder att den inte blir uppdaterad varje dag utan det varierar. Endag kan jag skriva på tisdag och en annan vecka så skriver jag på onsdag. Det kommer helt att bero på. Men jag mår toppen annars. Fick en ny plånbok idag! Älskar den! Den är beige blandat med guld. Den är super duper fin! Tyvärr så får jag ingen bild.    Men jag ska lägga in bild på den så fort som möjligt. Jaghåller på att spara pengar till en europa resa som jag kanske ska göra om tre eller fyra år. Men jag måste spara så att jag har. Och om resan inte blir av så kan jag sätta in pengarna på banken. Eller shoppa med dem. När jag sitter på mitt rum och tänker på mitt liv så känner jag på mig att det inte är allting okej. Mitt liv värkar upp och ner. Men jag vet också att varje gång jag ser honom eller våra blickar möts så hoppar mitt hjärta över ett slag.   Kalla mig underlig men så är det. Det kan väll vara normalt för vem som helst men ändå så känns det speciellt. Samma visa varje dag. Skolan, se honom, hem, läxorna, mellanmål, ut med hundarna och sedan datan. Min tid med datan blir mindre och mindre. Vilket inte alls är bra. Jag borde någon dag gå och ta min mamma i rockärmen och framkalla över sjuhundra bilder. Har verit efektiv med fotograferingen. Det vet jag. Sedan får jag gå igenom dem och välja ut var det väll fyrtio bilder och lägga in i ett album. Fyrtio av sjuhundra!   Tänk jag kommer att ha ett ganska jobbigt jobb sedan. Då kommer jag väll ha jätte lite tid vid datan. Men när jag sedan får det undangjort så har jag mer tid med datan igen. Jag vet dessutom att jag har skrivit mycket men ni får ha tålamod med att läsa allt. För mycket tankar i huvudet igen. Jag har dessutom fått mitt liv at gå bättre. Mycket bättre. Hoppas bara att mina kärleks affärer också kommer börja gå bättre.

Triddi!

// Riley