Som vanligt har jag fuffens för mig. Sitter med benen på bordskanten och halv sover. Ställningen började bli obekväm så jag bytte ställning. Nåja, den första var kanske bäst. Nu sitter jag med benen på bordet och datan på knäna. Lite obekvänt men det fungerar. Min mamma kommer vara rasande på mig om hon får veta hur jag sitter OCH hur jag andvänder mitt skrivbord. Inte det bästa sättet men bättre än att göra läxor. Nu kommer jag ihåg att jag borde fortsätta på mig fina lilla berättelse som jag ska ha färdig om *tänker* två dagar ungefär. Är inte helt säker med det. Ich liebe dich! Den meningen sitter fast klistrad i huvudet och väntar på att bli andvänd. Men jag kan inte andvända den. Dessutom så tror alla att jag gilalr någon vilket jag inte gör. De påstår också att min dröm som jag har haft. Jag berättade om den igår. Att den tyder på att jag gillar en. Men jag gör det inte! Och om de läser detta så bryr jag mig inte! Jag tror att det är dags för min ilska att komma ut. Den ilskan som jag har haft inom mig i flera år. Läxorna som jag jorde var tråkiga. Vill aldrig se läxböcker mer. Never! Varför kan man inte bränna upp dem och sedan är det där? Men nej. Man är skolpliktig och plaplapla... Ärligt sagt så orkar jag inte alls med livet längre. Men, jag ska stiga tidigt upp i morgon så jag måste gå och lägga mig.

Triddi!

// Riley