Nu sitter jag och pratar i mobilen till lika som jag bloggar. Idag har jag väll tagit livet av mig. Igen. Inte så som ni kanske tror när ni läser det. Jag har dödat mig igen inifrån mig själv. Trott på någonting och sedan visar det sig att det inte är sant. Tårarna flöder som floder som vanligt. Idag när vi hade gymnastik. Eller snarare efter gymnastiken så satt jag i omklädningsrummet och grät. Alla andra av tjejerna i klassen skrattade och var glada. Och när jag gick hem så grät jag. Ingen tröstade mig och jag sitter fortfarande och gråter. Men vem bryr sig om det? Ingen aning. Jag har funderat på att börja skriva en berättelse här på min blogg. Som berättar om hur jag känner mig och sådär. Då kommer den att komma en gång i veckan. En del av den då. Som tur så gråter jag inte lika häftigt nu som då. Jag har lugnat ner mig en aning men när jag började gråta så var det värst. Jag tror att den som försöker gissa hur ofta jag gråter gissar ganska dåligt. Jag har inte gråtit ordentligt sedan min gammel moster dog. Vilket var hemskt. Hon stod mig rätt nära ju. Min berättelse har blivit fyra sidor på papper och två sidor på datan. Och ännu längre ska den bli! Den berättelse som jag sätter up först är en som har blivit upp kommern av en dröm som jag hade för någon vecka sedan. Eller var det några dagar? Jag minns inte riktigt. Men i allafall. Som vanligt så skulle jag vilja skriva längre men jag har inte precis tid...

Triddi!

// Riley