Jag känner mig så fruktansvärt ensam och ledsen. Vad ska jag ta mig till? Min mormor har canser och kommer att dö. Jag vet att hon kommer att dö. Så vad ska jag ta mig till?    Min mamma mår också dåligt och hon vill inte göra någonting. Min pappa bryr sig inte om det. Han är ändå i Danmark nu. Så varför skulle han behöva bry sig? Jag vet att jag kan låta dum som skriver sådär om min pappa men det är sant. Jag står inte ut! Men nog pratat om det! Jag gör nästan ingenting nu. Förutom att jag lyssnar på musik och bloggar. Om ni undrar vad jag lyssnar på. Westlife - Why do I love you?  Den hjälper mig att lugna ner mig. Jag sitter på mitt rum och hör hur min mamma börjar laga middag. Ganska tidigt. Elr? Jag vet inte om det är ngonting fel på mig men. Jag har alltid en känsla som om alla skulle ha någonting emot mig. Jag rgar ofta av mig själv "Varför skulle de ha det? Är jag inte den som har hjälpt dem när det har behöfts?". Jag vet att det kan låta konstigt, men... Det är så jag ofta känner det. Men, men.... Igår så var jag och gjorde lite inköp:

Julklapp  35 kr [ 3,50 euro ]

Choklad 7 kr [ 70 cent ]

Chips 25 kr [ 2, 50 euro ]

Det var mitt lilla inköp. Imorgon så kommer vi ha våran årliga Innebandy turnering med skolan. Jag måste se till att spara på rösten tills imorgon. Det betyder att jag bara får lyssna på musiken Inte sjunga med. Men jag kan inte förstå att jag verkligen har känslor för GG. Han är så söt. Fast han kan vara lite stllig ibland, men jag tycker bara att det är roligt. GG är en förkortning till et smeknamn. Mer information om honom säger jag inte. Nu bytte jag sång som jag lyssnar på. Bryan Adams  -  Summer of 69. Jag kan det flytande och tänker hela tiden på den inne i mitt huvud. Men jag orkar inte lyssna på den så mycket för att jag har sjungit den så mycket i skolan. Jag vet inte längre vem som är min vän och vem som inte är. Är det normalt? Jag tror att min mamma har rätt. De är bara avundsjuka på mig. Men varför skulle de behöva vara avundsjuka på mig? De är mycket bättre än mig på allt. Okey visst. Jag kan mer än dem och så. Jag är längst i textilslöjden och så. Men ger det dem en orsak att vara avundsjuka på mig? Men jag orkar inte tänka på det nu. Jag vet inte varför det känns så svårt att leva som jag. Som mig själv. Jag försöker alltid vara någon annan. Det vet jag nu. Men jag vill skriva ner en sång som jag bara känner till:

Alla har någonting emot mig

det har jag alltid vetat inom mig.

Så om du vill veta mer

lyssna noga nu....

Jag set över himlen alla vet det.

Ingen söker efter tröst längre.

Alla vänder ryggen emot mig...

Det var bara början av den. Men jag tror att jag måste logga nu. Mamma behöver hjälp med någonting.

Triddi!

//Riley