Det känns som om ingen skulle förstå mig... Varför känns det så? Är det på grund av mig? Eller? Men i alla fall... Kan man förälska sig i en person som inte finns? Och då menar jag verkligen inte finns! Jag har lyckats göra det 5 gånger. Vilket gör mig så förvånad. Nej! Nu när jag tänker efter så har jag lyckats med det 6 gånger. Vilken katastrof! Kan någon ta mig ur denna katastrof? Nej, ingen kan... Jag måste göra det själv... Det är inte det lättaste... Men, men... Jag har börjat se på en anime. ; ) Vilket är bra. Den heter: Vampire Knight. Okej... Det som inte är bra är att jag har redan sett hela den... Okej, ja, jag vet. Det låter konstigt men det är det inte. 24h om dygnet vaken så är allt bra... Tror jag... När jag sitter här på mitt rum ochs er ut i mörkret så undrar jag en sak. Finns det vampyrer? Eller är det någonting som människan har kommit på? Jag ställer för många frågor som jag vet att jag aldrig kan få svar på... Eller är det mitt undermedvetende som svarar på allt istället för mig? Jag får ofta sådana känslor att jag ser allt men känner ingenting... Jag har även sett saker som ingen annan i min klass har sett... Någonting som jag helst skulle glömma. De i min klass retar och mobbar mig för att läsa mangaserier... Och även för min talang av ritande av manga. Jag har ritat fler teckningar med mangastyle. Jag har två teckningar i skolan. Och när någon ser dem så måste jag hålla tillbaka tårarna. Efter alla elaka komentarer om mig och mitt liv av dem i min klass så orkar jag inte lyssna på dem. De bara orkar reta mig mer och mer för varje dag...

Triddi!

//Riley