Som vanligt har jag fuffens för mig. Sitter med benen på bordskanten och halv sover. Ställningen började bli obekväm så jag bytte ställning. Nåja, den första var kanske bäst. Nu sitter jag med benen på bordet och datan på knäna. Lite obekvänt men det fungerar. Min mamma kommer vara rasande på mig om hon får veta hur jag sitter OCH hur jag andvänder mitt skrivbord. Inte det bästa sättet men bättre än att göra läxor. Nu kommer jag ihåg att jag borde fortsätta på mig fina lilla berättelse som jag ska ha färdig om *tänker* två dagar ungefär. Är inte helt säker med det. Ich liebe dich! Den meningen sitter fast klistrad i huvudet och väntar på att bli andvänd. Men jag kan inte andvända den. Dessutom så tror alla att jag gilalr någon vilket jag inte gör. De påstår också att min dröm som jag har haft. Jag berättade om den igår. Att den tyder på att jag gillar en. Men jag gör det inte! Och om de läser detta så bryr jag mig inte! Jag tror att det är dags för min ilska att komma ut. Den ilskan som jag har haft inom mig i flera år. Läxorna som jag jorde var tråkiga. Vill aldrig se läxböcker mer. Never! Varför kan man inte bränna upp dem och sedan är det där? Men nej. Man är skolpliktig och plaplapla... Ärligt sagt så orkar jag inte alls med livet längre. Men, jag ska stiga tidigt upp i morgon så jag måste gå och lägga mig.

Triddi!

// Riley

Ja, konstiga drömmar hade jag inatt... Har inget annat att göra så jag skriver om min dröm nu. Jag var lixom i skolan min. Det skulle vara gymnastik timme. Och när vi kom till gymnastiksalen så fanns det rep rån vägg till vägg och från golvet till taket. Nåja GG skulle först och han lyckades fara två meter sedan nuddade han i repet. När det var min tur så klarade jag mig till andra sidan salen och alla kalla mig bäst och sådär. Sedan när man hade bytt till sina vanliga kläder igen och inte gymnastik kläder så hade alla killar redan gått med GG stod och väntade på någon. Och nu har jag bara talat om en oplanerad dröm! Sedan idag senare. På eftermiddagen. Nu talar jag om värklighet. Så hade GG mobil och nycklar försvunnit! Och det kändes som om han klandrade mig i sina tankar för at har farit iväg med dem. Men nepp, hepp. Det var inte jag! Dessutom så kändes det som om han skulle har skickat de där drömamrna till mig med flit för att jag skulle bli orolig elelr något liknande. Men nu vet jag vad drömmen betydde. Min lärare betedde sig så underligt i drömmen. Och han beter sig inte så i verkligheten. Vår gymnastiktimme blev inställd. Vilket jag är glad för. Tänk om man skulle måsta hoppa med skridskor över rep? Jag skulle till och med hellre bryta benet. Annars har det inte hänt någonting. Egentligen. Fick lust för mig att skriva av mig idag. Håller på att skriva en berättelse på min data som utgår från min dröm. Man måste ju minnas sådana saker. Jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Men ni kommer väll aldrig orka läsa om jag fortsätter att skriva och skriva. Nåja... Jag ska skriva av mig och där med basta! Jag sitter och äter godis. Försöker hindra mina tårar med det. Borde klaga på mamma att jag skulle få mina skidor så fort som möjligt. Iallafall till fredagen. Ska då och skida. Jag älskar att skida. Jag skulle ju kunna skida till skolan varje dag... Och från skolan hem varje dag medan det finns snö. Sedan kan jag börja promenera. Och när vädret är perfekt så kan jag cykla. Okej, skulle blogga mer men måste gå och lägga mig. Och smälta på en massa tråkiga ord medan jag sover!

Triddi!

// Riley

Jahapp! Jag har inte bloggat på länge men vad gör det. Haft fullt upp med skolan. Och idag så meddelar jag alla som läser i min blogg att jag kanske börjar skriva en till tre gånger i veckan. Alltså det netyder att den inte blir uppdaterad varje dag utan det varierar. Endag kan jag skriva på tisdag och en annan vecka så skriver jag på onsdag. Det kommer helt att bero på. Men jag mår toppen annars. Fick en ny plånbok idag! Älskar den! Den är beige blandat med guld. Den är super duper fin! Tyvärr så får jag ingen bild.    Men jag ska lägga in bild på den så fort som möjligt. Jaghåller på att spara pengar till en europa resa som jag kanske ska göra om tre eller fyra år. Men jag måste spara så att jag har. Och om resan inte blir av så kan jag sätta in pengarna på banken. Eller shoppa med dem. När jag sitter på mitt rum och tänker på mitt liv så känner jag på mig att det inte är allting okej. Mitt liv värkar upp och ner. Men jag vet också att varje gång jag ser honom eller våra blickar möts så hoppar mitt hjärta över ett slag.   Kalla mig underlig men så är det. Det kan väll vara normalt för vem som helst men ändå så känns det speciellt. Samma visa varje dag. Skolan, se honom, hem, läxorna, mellanmål, ut med hundarna och sedan datan. Min tid med datan blir mindre och mindre. Vilket inte alls är bra. Jag borde någon dag gå och ta min mamma i rockärmen och framkalla över sjuhundra bilder. Har verit efektiv med fotograferingen. Det vet jag. Sedan får jag gå igenom dem och välja ut var det väll fyrtio bilder och lägga in i ett album. Fyrtio av sjuhundra!   Tänk jag kommer att ha ett ganska jobbigt jobb sedan. Då kommer jag väll ha jätte lite tid vid datan. Men när jag sedan får det undangjort så har jag mer tid med datan igen. Jag vet dessutom att jag har skrivit mycket men ni får ha tålamod med att läsa allt. För mycket tankar i huvudet igen. Jag har dessutom fått mitt liv at gå bättre. Mycket bättre. Hoppas bara att mina kärleks affärer också kommer börja gå bättre.

Triddi!

// Riley

Jahapp. Vet inte om det är ett så intressant ämne men jag älskar att rolla. Skulle inte klara mig utan det i över en vecka. Och som vanligt så upptäckte jag en ny fantasktisk värld! Eller "värld" och "värld". Men underbart är det i alla fall ändå. När min dag håller på att bli sämre sätter jag bara på datan och börjar rolla. Då blir min dag bra igen. Men det som irriterar mig emellan åt är att man inte får svaren snabbt. Jag hamnade en gång vänta över en timme på svar. Nu i alla fall får jag inga svar. Sitter och lyssnar på sångn "Fly on the wings of love". Den är så gudomlig! Det är svårt att gör fler saker på en gång men det går att göra. Det har jag bevisat. Okej, kanske inte riktigt på rak hand men jag tror att jag inte hinner blogga längre idag. Jag lovar att det blir längre imorgon!

Triddi!

//Riley 

Jag vet verkligen inte varför jag valde denna rubrik men Ho care? Inte jag i alla fall. Men, men... Mitt liv känn som om det skulle fara bara neråt och neråt. Och till slut så skulle mitt liv bli inlåst i en kista. Och då betyder det att jag är död. Varför känns det så? Jag har inte precis gjort någonting speciellt. Varit hemma. Och bakat muffins!   Dom var goda! Njam! Min bror åt nästan upp alla. Vilket var bra. Eftersom han älskar allt som är sött. Ja, han är en sockerslukare. Jag vet att jag har underligt ordval ibland. Som jag kanske har nu.   Nu känner jag mig ungefär som en bov. Jag vet inte varför. Det lixom bara är så... Anse mig som galen eller vad ni vill. Jag bryr inte. Jag älskar min blogg och mig själv. Därför har jag inte ännu tagit livet av mig. Jag håller på att läsa Harry Potter och Hemligheternas kammare. As bra om du frågar mig. Min favorit sång för tillfället är Lady Gaga - Bad Romance. När jag hör den så känner jag igen alla mina problem och så kan jag försöka återställa dem. Vilket det inte ofta går att göra. En sak som jag inte har nämt för någon. Varje kväll innan jag somnar så ligger jag och låter tårarna rinna.   Lixom dagens problem rinner bort. Så ska det vara eller borde vara. Men det är alltid så att gårdagens problem finns alltid kvar. Varför vet jag ej. Jag känner mig som ett smiley freak. Skulle gärna skriva mer men har inte tid mera.

  Triddi!  

//Riley

Mitt liv värkar bara gå sämre och sämre... Inte för att jag vet varför men jag har förståt att jag har fått problem inom kärleken.

Jag lixom gillar en kille på min klass. GG som jag kallar honom. Igår så började jag känna mig på något sätt iaktagen i klassrummet, men när jag skulle se vem tittade på mig så var det ingen som kollade på mig. Kan det har varit han? Fast han sitter framför mig i klassrummet? Sedan också när vi hade slutat sista lektionen. Skrinning. Så skulle jag föra en sak och när jag skulle föra dem så lixom så kände jag mig iaktagen igen och GG kollade rakt på mig. Lixom jag vet att jag rodnade när jag märkte det men försökte strunta i det. Sedan också när jag hade satt mina vanliga skor på mig igen (Istället för skridskorna) och var på väg upp till klassrummet. Så mina skor är lite hala mot is (bottnet) och jag höll hela tiden på att falla. Så Olle sa till GG (han hade bytt om straks efter mig lixom gick bakom mig) att jag skrinner med klackskor (mina vinterskor har klack alla i klassen babblar så mycket om det) och han lixom bara sa: Coolt, siistit! (Siistit betyder ungefär coolt någonting sådant) Jag fick otroligt brottom att fara. Tål inte hans närhet. Vet ni? Ögonkontakt eller bara 10 centtimeter från honom. Så när jag skulle gå ut genom bakdörren (vi har tre olika utgångar som man kan andvända) så när jag skulle gå ut så kom han, vår lärare och en annan kille från min klass in. När GG gick förbi mig så fick jag samma känsla igen. Inte undra på eftersom han gick ungefär 3,5 centtimeter från mig. Det tålde jag inte. Jag vet at jag rodnade så otroligt mycket och när han hade gått så sprang jag därifrån utan att vänta på min kompis som jag skulle gå hem med. Vad ska jag ta mig till? Jag vill vara i hans närhet men tål inte hans närhet? Vad ska jag på riktigt göra? Allt detta förvirrar mig... Det känns som om jag hela tiden skulle vara iakttagen men ändå inte. Jag sitter här samtidigt och läser på Harry Potter och de vises sten. Den är jätte bra! Komemr nog att läsa ut den innan imorgon. Har redan läst över halva! Men måste logga nu eftersom någon som vanligt har ärende!
Triddi!
//Riley

Jag är trött på det liv jag lever... Finns det någon plats på världen där man kan få vara sig själv? Nä, jag tror inte det. Inte här var jag bor i alla fall. Här kan man inte vara sig själv... Fast man skulle försöka... Alla skulle mobba en om man skulle vara sig själv... Jaha... Ingenting speciellt har jag gjort... Förutom att jag var igår och köpa kläder. Tyvärr så kan jag inte ta bild. Kameran är sönder. Jag vet att detta inlägg kommer att bli kort. Orkar inte skriva idag så mycket. Orkar inte ens skriva i min dagbok... Jaha... Så där var det.... Men mamma behöver som vanligt hjälp med någonting. Jag är ledsen att det inte blev mer än såhär...

Triddi!

//Riley

Det känns som om ingen skulle förstå mig... Varför känns det så? Är det på grund av mig? Eller? Men i alla fall... Kan man förälska sig i en person som inte finns? Och då menar jag verkligen inte finns! Jag har lyckats göra det 5 gånger. Vilket gör mig så förvånad. Nej! Nu när jag tänker efter så har jag lyckats med det 6 gånger. Vilken katastrof! Kan någon ta mig ur denna katastrof? Nej, ingen kan... Jag måste göra det själv... Det är inte det lättaste... Men, men... Jag har börjat se på en anime. ; ) Vilket är bra. Den heter: Vampire Knight. Okej... Det som inte är bra är att jag har redan sett hela den... Okej, ja, jag vet. Det låter konstigt men det är det inte. 24h om dygnet vaken så är allt bra... Tror jag... När jag sitter här på mitt rum ochs er ut i mörkret så undrar jag en sak. Finns det vampyrer? Eller är det någonting som människan har kommit på? Jag ställer för många frågor som jag vet att jag aldrig kan få svar på... Eller är det mitt undermedvetende som svarar på allt istället för mig? Jag får ofta sådana känslor att jag ser allt men känner ingenting... Jag har även sett saker som ingen annan i min klass har sett... Någonting som jag helst skulle glömma. De i min klass retar och mobbar mig för att läsa mangaserier... Och även för min talang av ritande av manga. Jag har ritat fler teckningar med mangastyle. Jag har två teckningar i skolan. Och när någon ser dem så måste jag hålla tillbaka tårarna. Efter alla elaka komentarer om mig och mitt liv av dem i min klass så orkar jag inte lyssna på dem. De bara orkar reta mig mer och mer för varje dag...

Triddi!

//Riley